Ni som läser denna blogg vet att jag skrev den 15 februari att jag uppnått ett mål. Ett stort och viktigt mål för mig. Nu tänkte jag berätta mera om de målet vad de handlar om mer i detalj.
Att våga ta steget.
Jag jobbade som omsorgsbiträde på 75%, men så trött på allt som hände inom äldreomsorgen. Så jag bestämde mig att byta inriktning. Så jag började mitt sökande till ett annat jobb, jag visste att jag knappast skulle få nått fort så jag satte upp sommaren som mål. Jag hade bestämt mig att jag skulle försöka få nått inom barnomsorgen. Så började sökandet i december. Innan julledigheten så va jag på en interjuv, visste att de skulle ta tid innan jag skulle få reda på om jag fick de eller inte . 1 månad tog det sen kom beskedetbstt jag snubblade på mållinjen, så tyvärr. Där försvann mitt hopp lite om ett nytt jobb då det va ett jobb jag verkligen ville ha. Sökte några andra jobb, va på interjuv å givetvis va väntan lång där oxå. Sökte några jobb inom barnomsorgen.
Hade lite känslan av att ge upp hoppet om att jag skulle ha ett nytt jobb innan sommaren. Men en fredag förmiddag vände allt..
Jag va på mitt jobb, slängde en blick på mobilen. Hade ett missat samtal och ett sms. Numret som hade ringt kände jag inte igen, men den som ringt från de numret hade skickat ett sms, där de stod vad hon ville och att jag skulle ringa upp när jag hade tid. Så jag ringer upp ganska snart.
Hon berättade att hon hade fått mitt namn och nummer från den som jag hade snubblat på målsnöret hos. Hon berättade att hon hade ett vikariat som jag troligtvis skulle va intresserad av på 100 %. Vi pratade ett tag och kom fram till att jag skulle komma till den förskolan och prata lite. Dagarna gick fruktansvärt sakta. Men känslan jag fick när jag pratade med henne va att allt redan va klart och att jag ville börja där. De lät så underbart bra. Så dagarna som gick va tråkiga med tanke på väntan.
Väl på plats på den förskolan (i slutet av januari) så kände jag ännu mer att här vill jag verkligen va och här ska jag va, så underbar känsla fick jag verkligen.
Efter samtalet där så kontaktade jag min chef och berättade läget. Hon skulle kolla upp när hon kunde släppa mig. Hon återkom ganska snabbt och berättade att hon kunde släppa mig månadsskiftet januari/februari.
Men va ? Menade min chef att jag bara skulle jobba denna vecka ut inom äldreomsorgen och sen gå över till barnomsorgen? Jag trodde knappt vad hon hade sagt, men så va de. Så jag jobbade mina sista dagar inom äldreomsorgen 1:a och 2:a februari, sen började jag inom barnomsorgen den 3:e februari. Snabba ryck verkligen och jag som inte hade trott att de skulle gå SÅ fort.
När jag väl hade fått detta jobb så ringde två andra ställen som jag sökt till, men de ena stället hade hört att jag fått men ville ringa ändå och berätta hur långt jag hade gått där. De andra hade jag oxå gått till interjuvn på. Så hur eller hur hade jag inte varit utan jobb inom de yrket jag valde att ändra till.
Så ja nu har jag alltså varit barnskötare sen februari och jag trivs så jäkla bra. De är det bästa jag har gjort på jätte jätte länge. Så mitt råd till er som funderar på att byta jobb, gör det. Våga chansa. De gjorde jag och de är som sagt verkligen de bästa jag gjort. Vågar man inte så vet man inte heller hur det är.
En del frågar mig hur det är att byta från äldre till yngre(små).
Alla får samma svar, det är helt underbart. Detta vill jag verkligen göra.
Detta är SÅ mycket jag, friheten, natur, skog, ja min kreativitet får jag användning för, lärandet och skapandet. Allt är så mycket roligare nu än vad de va innan.
Så vågar jag så vågar du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar